Förvirrad.

Jag vet varken ut eller in på någonting alls typ

Jag trodde det var bra, trodde det fanns kvar något från en svunnen tid som fortfarande var vackert. Var det så? Nej, det var en bleknad illusion av något som försökte vara vad det inte var. Och det lilla sotiga gruskornet som kan finnas kvar av en fin ädelsten är så sotigt att jag tvivlar på att det någonsin ska gå att få den skina igen. Thanks for the memories.

Ena sekunden är jag säker, i nästa är jag liten och osäker. Det är så mycket som inte är som det ska vara, samtidigt som det är så mycket som är precis som det alltid ska vara. Det värsta är när det är samma sak som är de båda, men jag inte orkar samla kraft att pussla ihop en riktig verklighet utan sitter här med mina himla frågor och övertänker allt på en och samma gång samtidigt som jag försöker glömma.

Och du, du förvirrar mig just nu och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till någonting längre. Nderp.*

Morgonen sög, provet failade och jag är sjukt besviken på mig själv.

Men likväl sitter jag här och är hjälpligt glad och gör mig fin för helgen, funderar även mycket på slalomresor... Hmm...

Nåväl tagga helgen! :D

Wall of text I'm sorry, puss och kram!