Att en så jobbig dag kan ge en sådan befrielse, det är utom min intelligens att förstå. Jag förstod det inte ens först utan det var nu, på bussen hem som jag insåg att jag äntligen var fri! Att göra ett avslutande kapitel på det sätt dom det blev gjort var självklart tungt, men jag känner ändå att det blev färdigt en gång för alla den här gången. Åtminstone är jag klar med det. Inte med det sagt att allting kommer att återgå till vad det en gång var för det, nej nej, det ligger mycket jobb framför mig.

Men för första gången på väldigt väldigt länge känner jag att jag är redo att börja om från början. På riktigt.




~ Hej jag heter Victoria, Vad heter du?